Under Fullmånens Sken Songtext

Vintern tar änn et liv

Ensam i den bitande kylan där snön yrar, förblindar
Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn

Odjur aldrig lang borta är då svältiderna är här
Djuren flockas, brungar död när mänskokött finns när

Men kylan är honom övermaktig
Långsamt han slumrar in